Skönt

I natt sov bebben utan välling. Han vaknade ett par gånger och blev buffad till sömns igen men inget skrikande. Nästa steg blir att få honom att göra det i egen säng, det verkar som att han har någon slags radar som ger utslag när han ligger för sig själv. Vore skönt om pappa kan få börja lägga honom lite mer också!

Var hos bvc idag för vägning. Vi tycker att han ser lite vindögd ut men enligt henne var det inte så mycket så hon tyckte att vi skulle avvakta en månad och sedan eventuellt få en remiss till ögonkliniken.

Bättre...

och bättre går det med amningsstoppet. Bebben hanterar det bra och somnar gott på mammas bröst efter lite rumpbuffande. Det trodde jag aldrig skulle funka men det verkar som att tryggheten från mig räcker. Däremot är pappa fortfarande inte vatten värd i sovstunderna. Morr och arga skrik från likkillen och ångest från mig. Jag vet ju att han måste få göra på sitt sätt men samtidigt slutar ju skriket om jag tar honom istället. Igår grät han i 45 minuter innan pappa slutligen fick honom att somna. Sedan hade han röda påsar under ögonen hela dagen. Mammasamvetet gnager men samtidigt behöver jag mer tid för mig själv.

Mellankillen hade utedag på dagis idag. När han kom hem såg han ut som om han blivit panerad i sand. Ungen i badkaret och overallen i tvätten!

Till kvällsmat idag mina goda köttfärsfyllda paprikor. På rätt väg igen!

Nu ska jag gå ut och titta på "Novemberljus" en installation här i Linköping. Tänk att det snart är jul...

Nu händer det!

Lördags morse bestämde jag mig. Inget mer ammande. Bestämde att bryta helt för att inte förvirra bebisen i onödan. Allt har gått över förväntan. Han har ätit massor och somnat på mammas bröst. Lite buffar i rumpan räckte för att lugna ner honom. Att det inte var svårare än så! Tråkigt nog känns brösten som att de håller på att sprängas men det är bara att hålla ut och försöka att inte mjölka ut i onödan. Det ger sig snart och sedan är jag fri! Till och med natten funkade bra, liten nannade på min arm. Vid halv sex på morgonen gav hungern sig till känna men efter en flaska välling somnade vi om båda två.

Sista skälvande minuterna...

av amningen! Idag åt bebisen välling i nappflaska vid två tillfällen. Dessutom har han redan hunnit med gröt en gång och puré en gång! Man märker att han blir mätt och belåten, det är nog så att tutten inte ger honom vad han behöver längre. Nu gäller det bara att få med mannen på tåget. Han måste vara redo att ta de första nätterna med ledsen och förvirrad bebis. Önskar att jag hade barn som bara vände sig bort och själva visade att de inte var intresserade av bröstet längre. Men mina små tuttmonster har jag varit tvungen att brotta loss från bröstet under högljudda protester. Ettan när han var 20 månader, tvåan när han var 14 månader och trean nu vid dryga 7 månader om allt går enligt planerna. Orken att amma blir mindre och mindre. Jag vill vara mig själv igen. Min kropp har så länge ockuperats av barn, nu vill jag känna att den först och främst är min. Och kanske slippa evighetslånga nattamningar när trean använder mig som tröstnapp...

Ikväll blir det fredagsmys med mamma och resten av familjen. Grekiska färsbiffar med kall sås och hemmagjord chokladmousse står på menyn. Mams skulle ta med en flaska rött också så det kan nog bli lite lagom avslappnat.

Tillbaka igen!

Efter en lång och supertuff period med svininfluensa är alla i familjen äntligen friska! Men det tog sin tid. Som tur är har jag klarat mig men alla andra har haft det. Jobbigt när småttingarna hostar så att det låter som lungorna ska spricka. Feber upp emot 40 grader och slöa har de legat på soffan. Minste killen slutade äta vanlig mat och gick helt över till tutte med resultatet att han gick ner från 7,5 till 7 kg. Bannor av bvc så nu gäller det att göda honom till nästa gång. Och sluta amma också. Tre år nu har jag antingen varit gravid eller ammat. Börjar minst sagt tröttna på att vara en levande napp. Vad skönt det ska bli att så småningom ha sängen helt för mig själv igen (förutom mannen förstås!)

Maten då? Nja, oro och önskemål om glasspinnar från sjuklingarna har tagit ut sin rätt. Upp två kilo och sockerberoendet knackar på dörren. Men just nu känns det som en litet problem i sammanhanget, jag är så lycklig över att alla mår bättre!